Permafrost soils contain approximately 1672 petagram carbon (C), twice the amount of the current atmosphere, and constitute 50% of the world’s belowground C pool. Along with the current change in climate these high latitudinal soils experience increased temperatures, more than any other region, with permafrost degradation as a result. Such thaw of permafrost releases ancient organic matter that has been stored in the frozen soils for centuries. Following microbial degradation, this organic matter can be released to the atmosphere as carbon dioxide (CO2) and methane (CH4), further influencing the climate systems. Thus, a changed climate leads to server alterations of the carbon (C) balance in Arctic and high altitude ecosystems. However, research up to today has mostly focused on the impact of permafrost thaw and the time horizon immediately following this degradation. This project aims for understanding the future that lies ahead, following thaw and establishment of new non-permafrost ecosystems, and how the predicted climate variability will influence these soils on a decadal timescale. By using a natural occurring permafrost degradation transects, this project investigates how the C cycling changes following thaw. Site description: Two tussock tundra sites was used in this study: at lake Latnjajaure (68°21.2’N, 18°29.3’E and 981 m a.s.l.) and at lake Corrvosjávri (68°24.9’N, 18°38.1’E, and 814 m a.s.l.). Both sites and the initial vegetation description and method for vegetation survey (repeated in this study) are described in Molau 2010. At each site 9 soil collar (diameter of 20cm) was installed in groups of three. Data: Vegetation data, see Molau 2010. CH4 and CO2 measurements were conducted with an ultraportable greenhouse gas analyser (Los Gatos Research, San Jose, California, U.S.) connected to a transparent chamber (height: 20 cm, diameter 20cm). Soil temperatures (hand held thermometer) and soil moisture (Delta-T device) was measured along with each flux measurement. Soil temperatures were also measured at -2 and -30 cm using a soil probe and at TinyTag logger and used for comparison using temperatures averaged for each measurement period. Soil biogeochemical and microbial data was sampled at surface (0-5cm) and deep (15-30cm) soils using a soil corer at bi-weekly interval during growing-season 2017. Flux measurements were conducted at bi-weekly intervals also in 2016 and 2018. Molau U. 2010. Long-term impacts of observed and induced climate change on tussock tundra near its southern limit in northern Sweden. Plant Ecol Divers 3:29–34. Formats: .xlsx and sheetwise semicolon-separated .csv (UTF-8). Column headings are verbose where possible. Refer to the soil data readme sheet for further heading details.

Permafrostjord innehåller cirka 1672 petagram kol (C), dubbelt så mycket som i den nuvarande atmosfären, och utgör 50% av all världens markbundna kol. I och med den nuvarande klimatförändringen upplever dessa nordliga områden ökade temperaturer, mer än någon annan region, med upptining av permafrosten som följd. Sådan upptining av permafrost frigör gammalt organiskt material som har lagrats i de frysta jordarna under århundraden. Efter mikrobiell nedbrytning kan detta organiska material släppas ut till atmosfären som koldioxid (CO2) och metan (CH4), vilket ytterligare påverkar klimatsystemen. Således leder ett förändrat klimat till stora förändringar av kolbalansen i Arktis. Forskning fram till idag har dock mest fokuserat på effekterna just under upptiningen av permafrosten och tidshorisonten omedelbart efter detta. Detta projekt syftar till att förstå framtiden som väntar, efter upptiningen och etableringen av nya icke-permafrost-ekosystem, och hur den förutspådda klimatvariationen kommer att påverka dessa jordar under kommande decennier. Genom att använda en naturlig förekommande permafrostnedbrytningstransekt undersöker detta projekt hur kolcykeln förändras efter upptining. Platsbeskrivning: Två tuvullstundralokaler användes i denna studie: vid sjön Latnjajaure (68°21,2'N, 18°29,3'E och 981 m ö.h.) och vid sjön Corrvosjávri (68°24.9'N, 18°38.1'E och 814 m) asl). Båda platserna och den inledande vegetationsbeskrivningen och metoden för vegetationsundersökning (upprepas i denna studie) beskrivs i Molau 2010. På varje plats installerades 9 jordkragar (diameter 20 cm) i grupper om tre för växthusgasmätningar. Data: Vegetationsdata, se Molau 2010. CH4- och CO2-mätningar utfördes med en ultraportabel växthusgasanalysator (Los Gatos Research, San Jose, Kalifornien, USA) ansluten till en transparent kammare (höjd: 20 cm, diameter 20 cm). Jordtemperaturer (handhållen termometer) och markfuktighet (Delta-T-anordning) mättes tillsammans med varje flödesmätning. Jordtemperaturer mättes också (-2 och -30 cm) med hjälp av en jordsond och vid TinyTag-logger och användes för jämförelse mellan lokalerna med medelvärden för varje mätperiod. Biogeokemiska och mikrobiella data: Jordprover togs vid ytan (0-5 cm) och djupare ner (15-30 cm) i marken med hjälp av en jordprovtagare varannan vecka under växtsäsongen 2017. Växthusgasmätningar utfördes varannan vecka även under växtsäsongerna 2016 och 2018. Molau U. 2010. Long-term impacts of observed and induced climate change on tussock tundra near its southern limit in northern Sweden. Plant Ecol Divers 3:29–34. Format: .xlsx och arkvis semikolonseparerad .csv (UTF-8). Där det är möjligt har verbosa kolumnnamn använts. Readmetabell finns för markdatans kolumner.